Ruska av dammet och skärp parametrarna

För cirkus två veckor sedan var jag på en föräldrarutbildning på en Rudolf Steinersskola. Vad som slog mig var

- lärarnas samarbete imellan, en gemensam tanke med, vad man lär ut och hur (hela vägen från förskola till sissta året på gymnasiet)

- ett långsamt lärande eller kanske snarare att det finns tid för reflektion, eftertanke och återkoppling (stressen är en helt frånvarande, känsla av att här gör man färdigt och kanske blir uttråkad? Är det bra eller dåligt?)

- införlivar kunskapen i kroppen genom lek och rörelse tillsammans i gruppen, upplever med sina sinnen. Fokuserar på skrivning och läsning först i åk 4-5.

- jobbar med gruppen, att vi är i en social gemenskap. En möjlig tillhörighet skapas

Detta i kontrast till mina tidigare erferenheter av skolan och kanske framförallt från min vfuskola eftersom jag varit där de sissta två och ett halvt åren. Jag ser en skola där de olika ämnena är frånskilda från vartannat och undervisningen inte hänger samman. Det är alldeles för lite kommunikation mellan lärare. Saknas en gemensam tanke, en levade diskussion kring - hur ser de på lärande; vad som är viktigt att lära ut; vilka beteenden

Nyckelbegrepp

långsamhet

reflektion

eftertanke

återkoppling

tillhörighet - gruppen - sociokulturell lärandeteori