Kärnan i mitt arbete.
Under min vistelse på Meditationscentret upplevde jag att jag kunde vila i mina arbetsuppgifter, i stortsätt hur jobbigt jag än hade det. Jag kunde luta mig mot den tydliga struktur som fanns. Min främsta uppgift var att duka fram och duka av, göra te, diska, torka bord. Jag fanns i en gemenskap ett sammanhang, jag hade min roll, andra var beroende av mitt arbete. Hur enkel min uppgift kunde tyckas vara, så var den viktig. Om jag inte var där och arbetade (servade meditatörerna) skulle de inte kunna vara där och meditera. Min insats var viktig. Det tänker jag spelar stor roll. Hur kan vi få eleverna i skolan att känna att det spelar roll att just de är där?, och att de behövs? Att jobba ihop klassen till en grupp, att tillhöra en grupp. Om de får ingå i ett sammanhang där varje individ har sin plats, och ger till gruppen. Det är en del i det hela, en annan är att det gavs tydliga beskrivningar på vad som förväntades av mig. Jag fick veta att det var just det här jag skulle göra. Jag underkastade mig uppgiften och den strukturen. Jag gjorde mitt arbete väl. Med tiden började jag effektivisera mitt arbete, ordningen på när jag gjorde vad. Jag hushöll med min energi och kraft. Jag kunde vara närvarande i det jag gjorde. Detta växte till att jag varje morgon klockan 05.25 gick med gott mod till köket för att börja dagens arbete. Jag visste vem jag skulle träffa i köket. Jag visste vad som skulle göras och i vilken ordning. Det fanns kartor över hur jag skulle placera all mat, en karta för frukost, en för lunch och en för kvällsteet. Jag upplevde det så vilsamt. När jag var upptagen av mina känslor eller tankar eller kände motstånd så blev jag, igen och igen uppfångad och vägledd till det jag skulle göra. med hjälp av den tydliga struktur som fanns. Under dessa tio dagar underkastade mig min uppgift (nämnde ovan) och den struktur och schemat. Jag tänker att eleverna i skolan väljer inte själva om de vill gå i skolan eller inte. Vi har skolplikt i Sverige men vad de dock väljer är vad de gör av den tid som de är tvingade att vara i skolan. Det är deras val. Och det tänker jag att jag som lärare är viktigt att göra tydligt för dem. Ja, det kommer innebära hårt arbete men de kommer också få mycket tillbaks. Jag känner mig som mattematikläraren i serien 9A.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Hårt arbete! Det är ju det Björklund vill att eleverna ska göra. Han menar att det sker genom nationella prov i typ alla ämnen vart tredje år i skolan!
Det är inte precis det jag menar dock. Med tyngdpunk på meningsskapande! Att man är villig att invistera och anstränga sig för att de ger dem något. Men med en lektion i veckan är det inte så lätt att skapa en kontinuitet, intimitet och en tät kontakt.
Anna, kan inte du utveckla din tanke lite mer om din koppling till Björklund. Spännande!
Jag tror Björklund skulle kategorisera mitt sett att arbeta under flumpedagogik. Skillnaden mellan mina tankar och hans....ja jag pratar om en underkastelse, struktur precis som Björklund. Men mitt siktet (målet)är inställt på att eleverna skall lära sig att reflektera över vem de är och vad de gör osv. I björklunds fall är resultatet målet som mäts med nationella prov var tredje år.
Om jag är tydlig som pedagog tror jag det är lättare för eleverna att ta spjärn mot mig, vässa sina argument och kan då bli tydligare. Ställningar tar man oavsett vad man gör. Och att skolan är ett tvång är inget att hymla med. Jag märker att jag är ovan att prata om politiker, men från de jag har sett och hört om Björklund, så verkar han inte vara någon direkt sympatisk person och leva långt ifrån skolans värld.
Jag klippte ut en lite artikel från Metro; Björklund: Eleverna skall jobba hårdare
Skicka en kommentar