Jag skickade ut den bloggtext som jag skrev 1 dec till er andra i min grupp som gestaltar och till mina lärare. Jag kände att det jag varit med om inte gick att säga med några få ord och att jag ville dela det mer er. Bloggandet och mina tanlar stannade i mitt huvud och hade svårt att ta form. Därför skickade jag ut texten som jag skrev efter meditationsretreaten.

Jag har fått svar från några och det är jag jätte tacksam för. Det händer något när jag vet att ni har läst. Jag känner mig nog sedd. Tack!

Här nedan är den text jag skickade tillbaks till de som skickat komentarer. De hamnade på min mail. Kanske skall jag publicera dem (komentarerna) också. De skickades på bloggen.

Hej!

Vad skönt det är att ni har läst min text!
Ja vad skall jag göra av det här. Jag har ju nu kommit in på vad formen, strukturen, ramarna kan påverka motivation och leda till meningsskapande. Varje dag gjorde jag samma sak, ändå tröttnade jag inte. Jag hushöll med min energi och kraft. Jag visste att det här är min uppgift. Jag gjorde den mycket bra. Sedan hände massor av andra saker utöver, det gjorde vi oxå. Det fanns en tillfredställelse och jag kände en mening med mitt (ritual) fram och bortdukande...osv. Det funderar jag nu över om jag kan använda mig av i skolan. Om jag ger tydliga ramar i bildundervisningen. Visar på kärnan. Detta lilla det är det ni skall göra, det är det bildundervisningen går ut på. Och sedan återkoppla dithän om och om igen. Det är detta ni har gjort. Ser ni? Kan då elever känna motivation och anstränga sig i skolan, för dem själva och deras utveckling? Kan de då känna att skolan berör dem och är meningsfull?

Tack en en gång för era tankar!!!